Hipp hipp hurra för Elias och Daniel idag! Hurra!

Idag fyller Daniel år och även en liten kille vid namn Elias. Nu när vi är i Fränsta så bor vi som alltid hemma hos våra vänner Calle och Johanna här bor bl.a oxå Elias som fyller 8 idag. Så idag fick vi sjunga för två födelsedagsbarn på morgonen. Mysigt. Det yngre födelsedagsbarnet är något mer uppspelt över denna dag än den äldre, men vad gör det? Elias tycker oxå det är roligt att få dela denna dag med Daniel, då Daniel är någon form av idol för honom. Jag tror Daniel tycker det är kul att få dela den med Elias oxå, tur är väl att dem önskar sig samma tårta.

I detta hus är det en tradition att man får frukost och paket på sängen med ett ljus i mackan. Eftersom vi hade två att sjunga för så fick Daniel snabbt och smidigt byta säng här på morgonen så allt skulle gå smidigare.

  smax

Vi ska åka till Fränsta över helgen och tåget går om en timme. Jag är helt färdigpackad, förutom datorn då. Det ska bli roligt att få träffa kära vänner och så ska vi på dop och vigsel. Sen är det så passande att Daniel fyller år på måndag och då är vi "hemma" och firar honom! AWESOME! Halva min väska är packad med paket till Daniel, så mina stövlar får åka i hans väska, men dem kan åka i min på vägen hem! Tur som det är så har jag jobbat järnet i dag så jag kommer nog kunna sova gott på tåget. Det tar 10timmar, det är galet. Det går snabbare att ta bilen, och oftast är det billigare oxå. Men men, datorn är laddad och full med vänner-avsnitt så det går nog bra det här. Men sen är det juh SJ vi åker med så man vet aldrig...

Jag lägger upp en bild på några av paketen bara för retas med Daniel så han blir lite nyfiken av sig. Det är nämligen så att för typ en månad sen när jag försökte få honom att säga vad han önska sig så berättade han att han visste vad han skulle ge mig i julklapp. I julklapp!!?? Min födelsedag är juh före det, men till det vet han inte vad jag ska få. Men julklappen är han färdig med i September månad. VA? Detta gör juh mig då supernyfiken.. Så nu hoppas jag han blir lite nyfiken på dessa paket, även om det bara är några dagar jämfört med min nyfikenhet som kommer hålla i månader!

P.S Snön har smält bort! D.S

  smax

Ja, snön den kom.. Alldeles för tidigt! Hela 5cm ramla ned på bara några timmar. Den låg kvar oxå, inte som det brukar, det brukar juh alltid smälta bort på en gång. Jag var inte riktigt beredd på vintern och sommardäcken satt på. Det gick bra att åka till jobbet för då hade inte snön kommit, men hem.. USCH! Jag gillar juh inte ens att köra bil med vinterdäck på, jag är helt enkelt livrädd för halkan som blir. Jag har en idé om att varje år innan vintern kommer ta och köra "halkbanan" bara för att vara lite extra beredd. Men jaa... Det som är så läskigt är juh att det närsomhelst helst och varsomhelst kan vara jättehalt och man tappar nästan all kontroll på bilen. Att köra bil utan att ha kontrollen är inte riktigt min grej. Så hem från jobbet satt jag som på nålar, för då hade juh dem där 5cm kommit. Allt var slask med ett fint islager under.. Inte ultimat. Det svåraste var att ta sig ut från parkeringen på jobbet, sen gick det faktiskt bra. Tills det att jag nästan var hemma och bara skulle svänga in på parkeringen, där finns ett övergångsställe.. Det kommer 3 barn som är på väg ut över vägen och min bil vill inte bromsa, det går inte, jag tutade och som tur är förstod barnen och gick inte ut i vägen. Tillslut fick jag stopp på bilen kanske 2 meter framför övergångsstället. Allt detta utspelade sig från början i typ 30km/h och på en sträcka som var kanske 40 meter lång och tid max 10sek.. Det gick juh bra, ingen kom till skada och det skulle tillomed gått bra om barnen hade gått ut i vägen eftersom jag fick stopp på bilen. Men bara detta "lilla", låg hastighet och lyckligt slut, fick mig att hålla andan resten av vägen hem, alltså i 200 meter... Förstå då den dag det (peppar peppar ta i trä) händer något "på riktigt" då kommer jag svimma av p.g.a syrebrist..

Däcken den byttes direkt när vi kommit hem, fina starka Daniel gjorde jobbet bra! Så nu behöver jag bara få i gång min mentala förberedelser inför vintern!

  smax 

Anledningen till att jag inte har bloggat på några dagar är för att jag inte kan bestämma mig. Vi hade nämligen personalfest i lördags, det var jättekul! Vi var och bowlade sen åt vi, till efterrätt åt jag keylime-paj, galet god! Men det jag inte kan bestämma mig över är om jag ska visa fotona jag tog. Jag har inte redigerat färdigt dem så jag tänker inte göra det nu vilket som. Men jag har tagit foton på mina kollegor när vi bowlade, riktiga "ögonblicksbilder". Jag tycker dem är jättefina, för det finaste porträtten man kan ta är oftast när modellen inte är medveten om det. Så jag har fångat några intressanta miner. Men jag känner mig inte så snäll mot mina kollegor om jag visar dem på nätet. Jag får helt enkelt ta massa fina foton på dem som dem själva känner att dem är fina på innan jag visar dem härliga "min-bilderna"! Jag tycker juh dem är fina på minbilderna oxå, men jag vet att hur jag själv skulle känna...

Så länge får ni en bild på den supergoda pajen:

  smax  

Igår när kameran fick följa med ut så var jag och Daniel på stan och fikade och kollade runt i affärer. Det slutade med att Daniel kom hem med 3st tröjor och 2 par jeans och jag kom hem med 1 liten ynka t-shirt som kostade 49,50kr.. Men jag var på jakt efter en mössa, hittade denna med öron och tyckte den var supersöt. Men jag kände att jag borde vara mera vuxen i mitt val av mössa. Daniel höll med.

Men den är söt!

Sen fikade vi, jag åt något som hette potatisbakelse. Det är tydligen en bakelse med sockerkaksbotten och smörkräm med arrakssmak toppad med marsipan. Den var supergod! Men varför heter den potatisbakelse? Potatis? Det ända jag kan komma på är om den är gjord med potatismjöl. Men varför heter den inte arraksbakelse?

Mums!

  Mjölkmustach!

  Min!

  smax 

Idag var dagen då kameran för första gången fick följa med utanför dörren. Mycket för att det har regnat typ varje dag sen det att jag fick den. Men oxå för att jag är såååå rädd om den, möjligen lite för mycket. Men men. Eftersom den då följde med oss ut så passade det utmärkt att fotografera min fina kappa jag köpte för ett tag sen. Det är alltså Daniel som agerar fotograf på dessa bilder. Eftersom jag inte löst problemet med Photoshop än så är dem inte så mycket redigerade men lite och det är gjort av mig.

    Jag har tyckt att jag behöver en ny profilbild på FB eftersom jag har bytt hårfärg. Efter en lång serie bilder jag själv tog på mig själv så tog Daniel dem här fyra. En av dem blev vinnare, den nedre till vänster!

  smax  

Nu ska ni få en sån där fin inblick i mitt tänkande...

När jag gick från bilen på väg hem till lägenheten så ser jag Daniel komma gående med soporna, så jag vinkar till honom på mitt egna lilla gulliga sätt, som jag brukar vinka till honom. Han vinkar tilbax sen går han in i soprummet och slänger soporna. Han kommer ut står och väntar lite vänder sig mot mig och går för att möta mig...

Nu till dialogen i mitt huvud:

- Vad duktig han är som går med soporna.

- Undra om det är dem nya byxorna han har på sig, har han kanske varit och bytt storlek idag.

- Ja men det kan han juh faktiskt ha hunnit eftersom han inte haft skola idag.

- Vänta nu, neeej neeeeej neeeeeej

- DET DÄR ÄR INTE MIN POJKVÄN!!

- ohh nej jag vinka "gulligt" och nu har jag gått och stirrat på hans byxor..............

- ohh neeeej, han har så sätt mig, han vinkade juh tilbax...

- ohh neeeeeeej han tittar på mig, ohh crap. Jamen jag får väl säga hej.

  "Hej hej" snabbt och kort!

Daniels lookalike svarar, "tja tjaa". Detta säger han väldigt självsäkert med en kaxig attityd..

WHY!? Alltså han hade en likadan tröja som Daniel har, han var lång, hade blont fluffigt hår, svarta converse.. Liknade byxor.. På långt avstånd.. WHY!?

Så nu ska jag sluta vinka till folk helt enkelt.. Möter ni mig på stan så kommer det se ut som att jag inte känner er förens det att jag är på 5 meters avstånd.. Okej?

  smax

Jag har varit sugen på att baka bullar i flera dagar nu. Så idag när jag och Daniel diskuterade vad vi skulle äta till middag så bestämde jag mig för att göra det, baka bullar alltså. Nu bestod inte vår middag av bullar (fick inte för Daniel...) utan det fick bli efterrätten. Ville bara klargöra det, att vi inte har ätit bullar till middag.

Men det tar juh sån tid att baka dem, tur att man gör så många så att det finns ett tag. När dem väl var färdiga så var juh min mage full av jäsande deg så då var jag inte ett dugg sugen på bullar längre. Typiskt.

Jag hade Sara (med det fina ansiktsuttrycket) på mikron via skype under halva baktiden, vilket gjorde det mycket roligare! Speciellt när jag kom till momentet med att pensla bullarna med ägg. Det tycker jag är det värsta! Det är näst in till omöjligt att få lagom mycket ägg och dessutom att få ägg överallt på bullen! NEJ!

Men det kändes bra sen när dem blev färdiga iaf. Men dem blev lite små. Jag tror jag har ett bakomvänt tänk när det gäller jäsningen. För nästan alla gånger jag bakat bullar så blir dem mindre än vad jag tänkt mig. Dem jäser jättefint alla omgångar men sen bara för att jag vet att dem växer massor i ugnen så gör jag dem små från början. Så tänker jag varje gång att ja men lite större kan jag kanske göra, men nee nee...

MUMSFILLIBABA!

Efter att legat 10 minuter i soffan och låtit degen i magen jäsa till sig så där lite extra.. Ja då fick jag i mig 3st nygräddade varma supermumsiga bullar ändå!

  smax