Direktlänk till inlägg 9 oktober 2012
Jag har varit sugen på att baka bullar i flera dagar nu. Så idag när jag och Daniel diskuterade vad vi skulle äta till middag så bestämde jag mig för att göra det, baka bullar alltså. Nu bestod inte vår middag av bullar (fick inte för Daniel...) utan det fick bli efterrätten. Ville bara klargöra det, att vi inte har ätit bullar till middag.
Men det tar juh sån tid att baka dem, tur att man gör så många så att det finns ett tag. När dem väl var färdiga så var juh min mage full av jäsande deg så då var jag inte ett dugg sugen på bullar längre. Typiskt.
Jag hade Sara (med det fina ansiktsuttrycket) på mikron via skype under halva baktiden, vilket gjorde det mycket roligare! Speciellt när jag kom till momentet med att pensla bullarna med ägg. Det tycker jag är det värsta! Det är näst in till omöjligt att få lagom mycket ägg och dessutom att få ägg överallt på bullen! NEJ!
Men det kändes bra sen när dem blev färdiga iaf. Men dem blev lite små. Jag tror jag har ett bakomvänt tänk när det gäller jäsningen. För nästan alla gånger jag bakat bullar så blir dem mindre än vad jag tänkt mig. Dem jäser jättefint alla omgångar men sen bara för att jag vet att dem växer massor i ugnen så gör jag dem små från början. Så tänker jag varje gång att ja men lite större kan jag kanske göra, men nee nee...
MUMSFILLIBABA!
Efter att legat 10 minuter i soffan och låtit degen i magen jäsa till sig så där lite extra.. Ja då fick jag i mig 3st nygräddade varma supermumsiga bullar ändå!
smax